måndag, april 16, 2007

Vi är här för att lätta ditt tunga hjärta!
Så länge det finns Kungers finns det hopp

För någon vecka sedan hittade jag mig självt halvt medvetslös i en soffa. Med trötta ögon som likt en zombies monotont stirrade på teven, och inte vilken kanal som helst, MTV, fienden. Nu är det i och för sig en enorm överdrift att kalla MTV för någon typ av fiende, jag såg fjolårshypen Arctic Monkeys debutvideo på just den kanalen långt innan jag läste om dem i Sonic eller någon annan musiknördstidsskrift av den typen. Huruvida detta faktiskt säger någonting om musikpress i det stora hela eller bara om mina egna läsvanor är dock kanske inte det lättaste att avgöra.

Någonstans mellan top ten shakira videos och pimp my ride luxemburg så sändes en repris av kanalens ganska rekorderliga morgonprogram Mycket Mer än Müsli. Jag vaknar till mitt i det inbjudna bandets framförande. Bandet heter Kungers, låten heter Måndagströst och den känslan av värme som sprids genom min trötta kropp kan knappast beskrivas. Jag ämnar likväl att prova: du vaknar upp på lördag morgon efter en hård veckas arbete, utvilad. Nere i köket möts du av doften från nybakta kanelbullar som din (insert fästmö, fästman, dotter, son, mekaniker, trädgårdsmästare eller vad du nu skulle föredra) har bakat åt dig. Utanför fönstret skiner solen (kan vara värmerekord tror jag) och nämen se där! Grannens hund har fått valpar! Bäst att ta med sig lite gofika och hälsa på. Nu börjar vi närma oss den fina känslan som detta övercharmiga stockholmsband överför till mig. Det är ju precis som de säger: de är här för att lätta mitt tunga hjärta.


Grega - Kungers karaktäristiska frontman

Det är löjligt att försöka sammanfatta en band som har existerat i nära nog tio år på några futtiga rader, allra helst när min egen bekantskap med dem räcker sig några än mer futtiga veckor tillbaka. Men under sin existens har bandet släppt ett antal eps och album. De har självmant hoppat av ett kontrakt med ett större bolag av den enkla anledningen att det är roligare att vara demoband. Musiken är energisk och kliver fram och tillbaka över genregränser, lite grann som ett onyktert parti av Risk, inga strategier eller planer, endast våld, passion, eufori och bottenlös sorg. Ibland låter de som Linkin Park (i detta fall är det en komplimang, tro mig) andra gånger drar de åt balkanmusik eller Gogol Bordellos patenterade zigenarpunk. Men de tar aldrig några omvägar eller onödigt komplicerade stilistiska lösningar. Den enklaste musiken är oftast den ärligaste musiken. Eller som de säger själv: "Även om det går helt fel får det va vi som ser det, för snygga ackord och fåniga ord det får vi nog av på teve..."

Kungers är lätt bästa bandet att sätta sig ute i den stundande sommarens värme med en folköl i handen, lediga dagar på kalendern och bara må bra tillsammans med.


Kungers - Måndagströst
Kungers - Tomas Ledin
Last.fm bjuder på dessa två små dängor.

MySpace sida där "Skönare så" och "Som det kunde vara" finns att ladda ner - två fantastiska låtar!

Etiketter: ,

fredag, april 13, 2007

"Hetero i Gubbängen" av Sofia Olsson
Läser ni Arbetaren? Det borde ni göra. Det är en bra tidning, i ständig opposition. De är arga och vänster. Dessutom brukar de begåvas med duktiga serietecknare som Fabian Göransson, Sara Olausson, Henrik Bromander och, nu senast, Sofia Olsson med sin Svenssonsåpa Hetero i Gubbängen. Jag är ju en vardagsskildringsfetischist av rang, så därför vältrar jag mig i allt från Mats Jonsson till Cecilia Torudd och mentalonanerar till smulor på köksbordet, spyfyllor och ångest. Av de av Olssons alster jag läst känner jag mest igen mig när hon diskuterar mansroller, arbetarbakgrund och att handla på Konsum med hjärtat (vilket, efter konstaterandet att alla varor orsakar mänskligt lidande och miljöförstöring, resulterar i den uppgivna slutsatsen "vi får väl snara en ekorre och steka den i vårt eget bukfett") och hennes opretentiösa och Medelsvenssonska punchlines stannar hos mig länge. Hennes hem på nätet är personlig och trivsam sida där man bokstavligen kan bläddra bland hennes alster som ligger utspridda på hennes skrivbord. Överlag känns Sofia Olsson som en sån där tjej jag drömmer om och slutligen kommer att gifta mig med när jag blir stor. Loka Kanarp är också en sån. Oh yeah.

Etiketter: ,

måndag, april 02, 2007

Ibland hittar man något så otroligt bra.
"Golfarupproret" var något sådant. Den serien, publicerad i "Stoppa borgarna i papperskorgarna"-numret av Galago förra året, upprörde moderater och annat pack.

Här är en liten bild över hur NI betedde er. Håll till godo. (De som behöver tar åt sig.)


Pontus Lundkvists "Surprise surprise". Säger precis det jag tänkt.
Galago - nu på webben