Det är dags att träda fram. Någon av oss måste stiga ut i ljuset och bekänna. Det börjar på samma sätt för alla; man blir tipsad av en kompis, är först lite tveksam men sen kastar man sig rakt in i sin lilla sköna förbjudna njutning. Eller, den är bara liten till en början, och snart kretsar allt kring denna enda sak.
Låt mig berätta en liten historia från det verkliga livet. En man i 25-årsåldern står vid stängningsdags och skurar golvet bakom hotellbaren. Fram till bardisken kommer en kvinna i hans ålder, de känner varandra sen tidigare. Han tittar upp på henne, låter moppen vila ett slag och så kommer de i samspråk. Efter att de vanliga artighetsfraserna är över råkar han nämna att han kommit till level 78 med sin warlock och nu dag och natt tänker på denna samling pixlar och bits som befinner sig någonstans ute i nätetern.
Hon (intresserat): Så det säger du? PvP eller PvE?
Han (lite skamset): PvE, jag visste inte att PvP var den rätta vägen att gå när jag rollade min gubbe och nu har jag blivit så fäst vid min server att...
Hon (leende): Det gör inget, polarn! Gud, nu blir jag sugen på att spela igen. Har inte haft tid att grinda på riktigt länge.
Han: Jaså, vadå då, för mycket jobb på båten eller?
Hon: Nej, inget sånt, jag har bara varit upptagen med att levla min gubbe i Mafia Wars.
Han: Känner jag inte till, är det till 360?
Hon (skrattar lite): Nej, Facebook!
(här fryser han till och hejdar sig innan han säger det han tänker.)
Han (förbryllat): Men... är inte det ett sånt där spamspel som är helt värdelöst?
Hon (för en hundradels sekund far ett ilsket drag över hennes blick): Nej! Det är sjukt bra, peppen liksom!
De säger farväl, han jobbar klart, stämplar ut, åker hem, loggar med skakiga fingrar in på Fejan och söker rätt på applikationen. Mafia Wars. Han ser att han fått flera inbjudningar av kompisar, och bestämmer sig för att prova. Bara ett litet tag.

Kan du räkna ut hur sagan slutar? Känner du igen dig? Det är, som sagt, dags att någon tar bladet från munnen och berättar exakt vad som pågår. Hur två intelligenta och pigga unga människor kan förlora sig i något som vid första anblick verkar så idiotiskt? Människor med världen bokstavligen för sina fötter ägnar sig åt att göra låtsasvarelser hittepå-bättre på internet? Är inte hela internet hittepå egentligen?
Och så knäckfrågan: HUR GICK DET SÅ HÄR LÅNGT?

Nu har jag inte riktigt tid att skriva mer, ska se om jag kan fippla mig till 56 innan jag lägger mig.

Till alla i min maffia: tack för hjälpen!
Till alla andra: HJÄLP!

Pirater på djupt vatten

(vill så hemskt mycket be om ursäkt för den klyschiga rubriken)

Nu har det gått för långt. Piratpartiet skulle få mandat i EU-parlamentet om det vore val idag, en färsk undersökning visar att de skulle få över 5% av rösterna. Och jag tänker inte börja diskutera med er, eftersom faktum kvarstår: PP har inget i EU-parlamentet att göra. Det var roligt ett litet tag, de kallade sig "pirater" och var rebelliska och ville att alla i hela världen skulle få tillgång till all kultur som producerats i hela världen. Det kan jag tycka är helt okej, visst fan är det trevligt med gratis musik, filmer, spel och böcker! Men så kommer samvetsfrågan, det som många pirater verkar vilja glömma; någon ska ha betalt för hela kalaset. Hur kan så många människor vara så egoistiska, att de röstar på ett parti vars enda drivkraft är att de själva ska få tillgång till frukten av någon annans arbete utan att betala en spänn för det?
Förut, i de gamla dagarna vill säga, hade politiska partier oftast mer än en punkt på dagordningen. Det kunde vara förlegade uttryck som "solidaritet", "bättre välfärd för alla" eller varför inte den uråldriga klassikern "lägre skatter"! Det är som bortblåst i dagens Sverige, där politikerna med hjälp av högermedia pratar nyspråk; Moderaterna är ett arbetarparti, Anders Borg är en hjälte som vill att staten ska gå in med mer pengar och Wanja Lundby-Wedin är en veritabel häxa som stulit pengar från hederliga svenskar. Och så nu Piratpartiet. Suck.
Kan ni tänka er hur det skulle se ut, om PP tar sig in i EU-parlamentet? Jag har en bild i huvudet.
(talare) - Ja, efter dagens diskussion om finanskrisens verkningar på de polska stålindustrierna är det dags för nästa ämne på agenan, klimatfrågan.
(representant från Piraterna, räcker upp handen) - Jo ursäkta, men när ska vi prata om de viktiga sakerna?
(talare) - Eh, va?
(pirat) - Alltså, jag vill veta när jag får klartecken att lagligt ladda hem Bob Dylans diskografi till min dator utan att betala. Kan inte klimatfrågan vänta?
(talare) - Nu förstår jag inte riktigt...
(pirat) - Men vi skulle ju få diskutera det viktigaste för hela världen, det lovades vi ju! Telekompaketet! IPRED-lagen! Att jag inte vill pröjsa hundra miljoner till upphovsrättsinnehavarna!
(talare, plockar upp pistol) - Immunity... DECLINED! (skjuter piraten mellan ögonen.)

Eh... kanske något sånt i alla fall. Men jag hoppas ni förstår min poäng, nu ska jag ut och basturagga och dricka en folköl och sluta tänka på politik för denna vecka.

Kram på er.

KÄNSLIGA BLOGGLÄSARE VARNAS

Fy fan vilket svin jag är. Ni också. Såså, inte bli kränkta nu, eftersom ni säkerligen tänkte exakt samma cyniska tankar som jag och hela publiken och juryn i detta klipp, Susan Boyle på Britan's Got Talent. Jag förstår inte hur vi kan hålla på och skratta och peka finger åt någon, bara på grund av deras utseende och sättet de pratar på.

Det luktar paradigmskifte lång väg, först Paul Potts och sedan denna näktergal. Kan vi inte alla för en gång göra upp med vår utseendefixerade värld, som egentligen bara är till för att göra rika modeskapare, sminkförsäljare och viktcoacher ännu rikare? While we're at it, låt oss också bränna Nöjesguiden, Vice och andra mobbningsmedia på pålar, med Fredrik & Filip på toppen av majbrasan? Lyteskomik hör hemma på medeltiden, vi är bättre än så.


För alla er som är som jag och har tröttnat på dagens egofixerade samhälle vill jag tipsa om Det Grymma Svärdet, vars agenda är att lyfta fram den lilla svaga människan. Och frijazz.
Dess redaktör och skapare, Pontus Lundkvist, är en av Sveriges mest klarsynta och roliga män, skriver och tecknar tät samtidssatir så het att pappret börjar brinna och rövhålet svider som efter en femrätters indiskt.

För alla ni andra, fortsätt med ert mobbande och smutskastande hit och dit. Ni kommer att bli ihågkomna som en bitter mörk parentes i mänsklighetens historia.