Min faster i skogen

På väg till min faster
rutschar fruset vatten ner över mig
men jag är skyddad
av ett ton mekanikerglädje
så jag hålls torr och varm
åtminstone utanpå kroppen.

En brygga ut i vildmarken, radioskugga och
den
sista norrbottningen
brottas med elementen och körrepetitionen
och fikat i kyrkan sex mil bort.

Renen vilse som en människa på vägen,
sekelskiftesgamla primater med
huvuden som på spik.
Inga spår blir kvar i Fimbuls inferno där
midsommarnattens köld
darrar i en sjungande räfsa fastfrusen i ett
årtiondes svett.

(Men den blinda fönsterrutan döljer ett omen i en spegelbild.)


Text: Redaktör Simon
Musik: Dubbeldäckar'n Daniel

URL till låten (högerklicka och välj "spara mål som" eller liknande)