Svar med tal

"Jag bryr mig inte om vad ni tycker" - En utjatad fras som oftare än sällan saknar sanningens beska jorgubbar. Men på detta vis är det faktiskt inte i det här fallet. Nu pratar jag givetvis bara om vad ni tycker om mitt skrivande här på Modern Journalistik. I den riktiga världen bryr jag mig naturligtvis, precis som ni, väldigt mycket.

Efter att häromdagen ha publicerat mitt senaste inlägg råkade jag av en slump uppmärksamma att mitt förra inlägg (TV- En tickande bomb eller ett rent nöje) skapat stor debatt och hela 3 (TRE!) kommentarer lämnats. "Intressant", tänkte jag och klickade upp kommentarer-fönstret där Svän, om än med en smula ironi i den artificiella textrösten, underströk min poäng med inlägget på ett ytterst pricksäkert vis. Nästa kommentar var skriven av nån pajsare som inte alls förstått mig och den sista kommentaren lämnad av någon anonym...ja...hjälte känns nästan väl blygsamt...Krigsgud kanske? Jo, så får det bli! - En anonym krigsgud som försvarade mig i en blodig strid till döden lr nåttlol.
Det stod hur som helst klart för mig att jag kanske borde förtydliga hur jag ser på mitt uppdrag har på MJ: det handlar enkelt sagt om åsiktsbaserad underhållning; det är rätt och slätt humor det handlar om.
För den oinvigde kan detta kanske vara svårt att uppskatta eftersom det klassiska "upplägg + punch-line"-tänket är ersatt med en lite mer svårgreppbar flytande text där snarare ordbruket ligger i fokus för den humoristiska twisten. Det bereder mig mycket nöje slänga mig med mer "formella" uttryck i flamsiga sammanhang för att få nån slags motsatsförållandehumor...typ. Om man sen inte tycker att det är roligt så, förutom att man naturligtvis har helt sjuuuukt, utomordentligt fel, är man trög, fet och har armsvett. For sure. Armsvett. Och snarkar gör man. Skäms!
Tanken är att man efter att ha läst mina verk ska sitta med känslan av att ha läst en rolig text utan att riktigt kunna sätta fingret på vari själva humorn egentligen ligger. Är ni med?

Så på frågan om varfoer jag valde att skriva om något som jag uppenbart och högtildligt föraktar lämnar jag genom min advokat följande meddelande:

-Dubbeldäckar'n vill med sin omtalade krönika/recension uppmärksamma det, enligt honom själv, förblindade svenska folket om att ondskan som är Peter Magnusson - en mörk kraft väl värd att ta på allvar och som ingalunda får nonchaleras. Vidare är Dubbeldäckar'n fast övertygad om att det mellan Hey Baberiba-gängets intåg i den svenska televisionen och de rekordlåga skolbetygen finns ett direkt samband. Dessa faktum i kombinaion med att det är betydligt mer underhållande, såväl för läsare som författare, med en rejäl vid-fotknölssågning ledde således till den aktuella publikationen.
Vidare hälsar Dubbeldäckar'n också att nästa recension även den kommer behandla något som liggor honom väldigt kallt om hjärtat.

Tack för ert förstående och er uppmärksamhet!

-Jarl Kulle
Talesman, försvarsadvokat