Spontan soppa
Det tål att sägas; jag är satans avundsjuk för att jag inte får vara med mina vänner Chris och Chris och åka genom Europa och koka soppa. Jag var ganska trött på att resa när jag äntligen tog mig hem från ett regnigt Italien, men redan efter en vecka hemma börjar jag snegla i resebroschyrer och drömma mig bort. Sven och jag återupptog idén om tretusenkronorsresan, som jag känner mig sjukt pepp på. När det skulle bli av vet jag dock inte för jag har tänkt jobba som en hund ett år och sen börja kockskolan. Men men, man får väl drömma. Och det har jag tänkt göra nu, med ett påfund som jag kallar den spontana soppan eller frysrensningen.

Förberedelser
Du behöver en större gryta eller kastrull, lök, matfett, vatten och kanske en buljongtärning för att göra soppgrunden. Värm fettet i pannan, fräs den finhackade löken mjukt. Häll på vatten och buljongtärning. Koka upp. Hey presto, soppbas.

Ingredienser
Min spontana soppa kommer att innehålla lite av varje jag hittar i mitt kök.
Jag hittade
1 lök
1 vitlöksklyfta
1 burk sardeller
lite margarin
lite olivolja
morötter
tomater
ägg
majs
Dijonsenap
Odin 2,8 folköl
grönsaksbuljongtärning
timjan
basilika
oregano
lagerblad
grädde
habanerotabasco

Självaste tillagningen
Jag värmde sardellernas olja, olivoljan och margarinet i en uppvärmd stor kastrull och hackade löken och vitlöken och fräste den i fettet. Sedan rev jag ½ morot grovt och fräste med någon minut. Jag hällde på ½ liter vatten och tillsatte buljongtärningen, knäckte en Odin och lät buljongen kokas upp. När jag sippade på brygden insåg jag att Chris och Chris gjort en ölsoppa, så jag kunde ju inte vara sämre och hällde därför i en skvätt öl i grytan.
Tomaten (odlat i Övertorneå) samt resten av moroten hackades och jag tillsatte rubbet i soppan. Uppkok. Ölklunk. Jag rumstrerade lite i kryddskåpet och tog fram mina favoritkryddor, basilika och oregano, samt timjan, och mortlade några teskedar av det. Ner i soppan. Smakade av. Gött.
Efter lite grävande i skafferiet hittade jag en påse lagerblad och stoppade i ett i den bubblande kastrullen. Även en tesked Dijonsenap fick slinka i. Puttra. Bärs.
Under tiden jag maniskt vandrade fram och tillbaka i köket och funderade på vad jag skulle ha i soppan, kom jag på att Mat-Tina, i sin bok, tipsar om att man kan pochera ägg i soppan, och jag ville såklart inte vara sämre. Jag hittade ett ägg i kylen och knäckte det försiktigt i ett glas, och hällde det lika försiktigt, för att inte förstöra gulan, ner i den sjudande soppan. Efter någon minut lyfte jag ur det med hålslev. Coolt!
Sist hällde jag i någon deciliter frusna majskorn i pannan, och kokade så länge att de just så pass blivit varma. Som final combo mixade jag hela grejen slät i min matberedare och smakade av med salt, peppar , habanerotabasco och lite grädde. Ägget lade jag i min skål och hällde soppan över.

Resultat
Det blev sött! Jag undrar hur jag lyckades. Kanske det var morotens och majsens naturliga fruktsocker som trädde fram, jag vet inte.
Helt misslyckat blev det inte, men det var inte den bästa soppa jag gjort. Och det var ju inte för att göra ett kulinaaaaariskt mästerverk som jag gjorde detta experiment utan det var helt enkelt för att öva mig i soppkokande och kombinerande av smaker.
Till nästa gång ska jag tänka på att kanske inte använda mig av morot utan något annat, lite mer smakrikt och salt. Det behöver inte vara vegetariskt alls. Tips på vad det kan vara? Kommentera.