"Pojken i Skogen" av Mats Jonsson
Det verkar nästan förutbestämt.
För cirka tre veckor sedan hade jag några timmar att döda i Stockholm och sökte mig likt ett blint barn som känner lukten av sin mor till Comics Heaven i Gamla Stan. Där hittade jag en massa saker jag ville ha, men nöjde mig med Mats Jonssons första bok, "Unga Norrlänningar", med samlade serier som gör nedslag i vissa tider i tecknarens liv. Den beredde mig mycket nöje på min resa, som profetiskt nog avslutades i Stockholm där jag i en annan serieaffär inhandlade Jonssons senaste bok, "Pojken i Skogen". Den hade jag visserligen läst flera gånger tidigare men hade då satt den på topp 10, ja kanske topp 3, av de bästa böcker jag läst, så naturligtvis behövde jag den.
Jag försökte att inte läsa ut den så fort, att suga på den som en karamell och inte stressa. Detta ledde till att jag idag, fem dagar efter inhandlandet, läste klart den.
Det är ingen idé att kritisera Mats Jonsson för att han gör en bok om sin barndom, eftersom han själv är sin mest bitska kritiker. Så därför tänker jag bara hylla honom så till den milda grad att det nästan blir löjligt.
"Pojken i Skogen" handlar som sagt om en pojke som växer upp i Stensätter utanför Bollstabruk utanför Kramfors. Det som är speciellt med denna uppväxtskildring är att den till hundra procent visar barnets perspektiv, dess fantasier, rädslor och tankar - tankar som jag trodde jag var ensam om att ha haft. Mats barndom är säkert inte olik många barns, men jag misstänker att de flesta vuxna där ute har glömt hur det kändes att fantisera om demonerna i sågverket, tycka att snöborgen är en viktig demokratisk symbol och avsky skidutflykter, inte på grund av lättja utan rädsla och ångest. Ja, jag känner igen mig så till den milda grad att jag ibland måste lägga ifrån mig boken när vissa händelser stämmer in på mitt liv så mycket att till och med namnen nästan är samma.
Teckningsstilen är Jonssons patenterade naivist-ångest i svartvita rutor som på något sätt, bättre än de flesta serier jag läst, uttrycka så mycket med ansiktsuttryck - hånleende mobbare, förvirrare farbröder och förbannade mödrar blir levande med små medel. Less is more.
Jag tänker inte säga så mycket mer om handling och stil, det får ni upptäcka själv. Jag råder nämligen alla blivande föräldrar, före detta mobbare, mobboffer och helt enkelt varenda jävel som gått i skolan att läsa detta verk. Delvis för att jag vill veta om andra känt på detta sätt i sin barndom, dels för att den i mig väckt en tanke som jag ska bära med mig hela livet. "Jag ska aldrig glömma hur det känns att vara barn." Jag ska ha "Pojken i Skogen" i min bokhylla livet ut, och referera till den när jag ser mina egna barn.

Mats Jonssons websida