Kalle J – Om du lyssnar noga (Hybris)

Jag har svårt att hitta ord när jag ska försöka förklara varför Kalle Jönsson, en ung man från Västerås, är så blasfemiskt duktig. Detta är ett problem som jag dock tycks vara ensam ägare till. Skivbolags pressreleases är alltid skrattretande men Hybris och de riff som de slänger ihop om Kalle J är nästan i en liga för sig: ”Kalle J is a pop kind of guy and we must inform you that this is swedish pop with a touch of class and a touch of desparation” eller ”It is the modern world of pop and Kalle J is your guide from now on. Keep up the pace, dance!”. Journalistiken ligger inte långt efter för den delen heller. Andres Lokko, Sveriges svar på Andres Lokko, skriver i sin recension av Om du lyssnar noga: ”balearisk DIY-pop som skiner som starkast ju mer den närmar sig renodlad house”. Balearisk är en adjektivisering av bale vilket betyder rede för större fåglar. Andres Lokko må vara en språkpionjär men det är inte alltid så lätt att veta vad han pratar om.

Det här känns bra, jag är tillfreds med mitt citerande, jag är en ung och modern man som använder mig av en cut and paste approach till att recensera en skiva vars musik i sin tur tagit form genom att klippa och klistra, jag använder mig medvetet av satsradning av stilistiska anledningar. Jag är en ung och modern man. Kalle J är också en ung och modern man, född 1986 och aktiv inom den trendigaste av musikavarter. Det är nu snart sju år sedan the Avalanches släppte sin världsomvälvande skiva Since I Left You, en av de bästa popskivorna någonsin. Dessutom en skiva som är en instruktionsbok i hur man skapar bra elektronica. Att via samplingar skapa någonting, att bygga någonting nytt från någonting gammalt. Ett recyclingtänkande som torde ligga rätt i mun i dessa klimathotsbetonade tider.

Så bra som the Avalanches är inte Kalle J. Det vore orättvist att kräva ens hälften av det. Men han är charmig som en animerad liten hamster i japansk barnunderhållning. Kalle J döper låtar efter gamla avdankade teveskådisar och Kalle J tycker om ocreddigt åldrad svensk pop som Ratata. Om du lyssnar noga är en skiva som möts någonstans mellan det främmande, utländska, dansant musik som inte är gitarrbaserad och det genuint vackra genomsvenska popmediet. Det är pojkrumsdrömmar och låter lite grann som hur Håkan Hellström skulle låta om han inte redan var Håkan Hellström. Falsksången är ärlig och den går utan omvägar direkt in i mitt hjärta. Texterna är simpla men fyller väl sitt syfte och är vid några tillfällen på skivan rent utsagt vackra. Allting vilar i trovärdigheten, Kalle J skulle kunna vara din grannes son som sitter nere i källaren hela tiden, han skulle kunna vara den blyga killen i studentrummet bredvid mitt eller så skulle han kunna vara killen på ICA vars arbetsuppgifter tycks vara att hålla grönsakerna fuktiga. Nu är han ingenting av detta, eller så är han alla tre, det spelar egentligen ingen roll. Om du lyssnar noga är en fantastisk svensk popskiva av en artist som inte behöver vara sexig Markus Fagervall-esque rockstjärna, nomadiskt lagd bohem med ett sjukligt intresse av beatpoesi eller någon annan gammal trött mall. Det är helt okej att bara vara Kalle J. Välkommen till popsverige 2007.