Die Lieblings Gruppe
Den kompletta diskografin


Die Lieblings Gruppe. Vad säger det er? För er som inte har basala kunskaper i tyska kan jag berätta att det betyder "Älsklingsgruppen", och redan där kanske många varningslampor börjar lysa. Jag vet att det gjorde det för mig när jag i, låt oss säga väldigt berusat tillstånd, fick url:en till detta bands myspace-sida skriven i min solkiga bok med minnen och adresser från Kina-resan. Den som skrev det var den lika onyktre norrmannen Christian, som jag råkat stöta på under en annan blöt natt på vandrarhemmet. Vi hade börjat prata musik, och med den berusades självförtroende hade han talat om sitt band som jag "bare må höre!" Jag lovade, med den rese- och alkholpåverkades blåögdhet, att "kolla upp det" (jämför med alla gånger ni fått någons adress och "lovat" att skriva). Nåväl, jag tyckte denne Christian var en trevlig fyr så när jag kom hem till gamla Svea styrde jag min browser mot deras sida, och fick genast höra och se prov på denna norska duos oändliga kreativitet; en låt med Piff&Puff-filtret på sången och baklängesspelade gitarrer började spelas och jag såg en bild av de båda medlemmarna Asgeir och Christian inklippta framför Brandenburger Tor.
Eftersom Myspace är en jobbig sida och jag helst inte vill ha något med den att göra, och minnet av DLG började blekna... som en dröm... som en vindpust...
TILLS en dag då jag fick ett mail av Christian, som bad mig ta del av deras digra musikkollektion som fanns uppladdad på deras site
MEN eftersom jag är en som skjuter upp saken på morgondagen, glömde jag förstås även detta, och det var inte förrän i helgen, då Christian skrev till mig på Gmails chat och handgripligen bad mig ladda hem deras låtjävlar och skriva en recension om det. Och just nu när jag skriver detta kunde jag inte sova, detta på grund av min ångest över att jag inte gjort detta lilla som han nu bad mig om. Alltnog. Detta var historien om hur jag kom i kontakt med Die Lieblings Gruppe. Här följer nu mina åsikter om deras musik, skiva för skiva.


Mitten In Europa II (2006)
Ett synthintro för mig handlöst in i de två norska asienfanatikernas värld. Skivan presenteras på tyska som tillhörande tyskundervisningen för fortsättningskursen.
Ett antal illa spelade midibaserade låtar inspelade med hörlurar som mikrofoner och med in absurdum upprepade fraser på tyska med norsk brytning följer.
Jag sitter i mitt gosserum och förundras över dessa två genier och vad de lyckades skapa med så futtiga medel och sådan uppenbar brist på talang. Detta deras genombrottsskiva har, kan jag garantera, snurrat otaliga varv i musikälskares vevgrammofoner, minidiscar och kassettdäck. Nu väntar jag spänt på vad nästa skiva kan erbjuda. Extraspåret Der Kinder-Rülpser är surrealistisk lek med studiofilter värdig Tom Waits [sic] och Las Palmas [sicer]
Höjdarlåtar: "Brandenburger Tor", "Weinacht"

Svarte Får og Giraffer (2003/2004)
Denna comebackplatta liknar till viss del genombrottet, en av de stora skillnaderna att de nu sjunger på norska och engelska. En annan skillnad är att synthbackningen i vissa låtar blivit till gitarr, och studion låter även upphottad. Jag förmodar dock att det är genomgående one takes only här, eftersom skratt och andra ljud från bakgrunden inte är dolda på något sätt - och det är det som är meningen med denna skiva från detta band, pionjärer inom DIY-generationen; det ska vara rått, omixat och felspelat, för då märker man känslan och kärleken bakom verken.
Bland framträdande låtar kan nämnas eposet Matti Nykänen, om den finske backhopparen. I karaktäristisk DLG-stil sjungs om heroin och hästar också.
En annan hit är Svarte Får, något som jag skulle vilja kalla titelspåret. En talad röst orerar fritt och esoteriskt om varför fåret är klätt i svart, samtidigt som ett piano med reverb plingplongar på i bakgrunden, påminnande om det kokaininducerade pianosolot i David Bowies låt Alladin Sane.

Anal Scrapings (2004)
Musikmaskinen från Norges vidder fortsätter att mala på med dårens envishet och yxmördarens rutin. Jag kastas direkt in med en punkig låt vid namn Spanking My Whore, men de efteföljande styckena är faktiskt oväntat lugna, om än texterna är antingen asiatiska (Chikchik) eller otroligt berusad fusktyska (Svai Fulle Menn).
Guns n' Roses Sweet Child Of Mine har fått sig en rejäl Lieblifiering. Musiken är densamma, fast texten är på framstönad tyska, och innehåller enbart ord som lämpar sig perfekt på internet, men inte i något moraliskt styrt medium. Eftersom jag är ett omoraliskt styrt medium tänkte jag citera lite av lyriken, men eftersom sången är så dålig kan jag inte uppfatta alla ord. Dock kan jag nämna att ordet "Lederhosen" är överrepresenterat.
Generellt sagt kan man säga att detta album följer sina föregångares stil, med vissa delar utvecklade. Textmässigt har inget hänt, det handlar fortfarande om horor, sex, Tyskland och ensamma människor.
Hits: "Stikker På Kino Når Jeg Er Ensom", "Jolene" (förstås tyskifierad)


Live in Garage (2005)
Samma grej återigen, fast mer akkegura (eller akustisk gitarr som det heter). Något mer kärleksfulla låttitlar kan dock skönjas här, som t.ex "Do you want me", "Do you love me" och "Hooker in disguise".
Produktionen är fortfarande på en mycket låg nivå, precis som de vill ha det. Lo-fi-rock när den är som bäst helt enkelt. Det sägs att bandet hade ett flertal internationella besökare på denna hemliga livekonsert, och jag grämer mig stort över att ha missat den, eftersom AssGear lär ha visat sina trick med pingisbollar på scen, något som orsakade publikens totala tystnad under hela skivan.
Jag baserar denna kunskap på absolut ingenting.
På finns en video till låten Kjerlighet & Død, mycket konstnärligt gjord och med ett viktigt budskap.

My Dog Is Gone (2006)
Okej, jag har väl aldrig påstått att jag är något geni när det gäller musik [sic] men det här är ta mig fan ett mästerverk. Sex års tid har gjort att Christian alias Michalsen alias Key master Mich och Asgeir alias Beat master A alias AssGear har mognat in i sina roller bakom instrumenten och mixerborden. Man riktigt känner att den dåliga kvaliteten och de totalt undermåliga artistprestationerna är skapade med avsikt och att det är precis så det ska vara. Vi får något som ibland liknar ett Turbonegro med neddragna instrument, och ibland hör man inspirationer från Plastic Pig HeadZ (fd Funky NaziZ), Onkel Kånkel och andra gör-det-lite-obscena-själv-grupper. På tal om Turbonegro, jag har hört att DLG är möjliga som förband till dem på framtida turnéer.
Mästerverk: "Bjørn Urinere", "Multe"

Sleeping With Your Daughters (2006)
Detta är DLGs coverplatta, där Iggy & The Stooges och Turbonegro trängs med Nick Cave och Roky Eriksson. Här har die Gruppe verkligen fått rumstrera fritt och välja sina absoluta favoriter och gjort oförglömliga tolkningar. Jag gillar särskilt Devil's Haircut, samt den något bortkomna sången på Gimme Danger, som även finns på youtube, .
Detta album knyter ihop Die Lieblings Gruppe-säcken, för denna gång, och bandet utkommer strax med en cd-box med hela sin diskografi. Om ni har möjlighet, försök få tag på den, de kommer att ta slut med samma hastighet som fisksoppan på ett lesbiskt party.

Avslutningsvis vill jag bara säga att jag hoppas att Asgeir och Christian fortsätter med sina strålande solokarriärer i Malmö och Bodø, och att de håller flaggan högt för alla osmiskade horor, svarta får och kråkor där ute!

Betyg: trettiosex bananstubbar från Konsum av femtiotvå möjliga.


Christian gör det han kan bäst
























Asgeir och Christian framför Brandenburger Tor