Idiot Savant - Vita Män
Medborgarhuset, Arvidsjaur.

Fyra män i kostym på scen, en av dem är grundare till Cirkus Cirkör. Först kommer de in en och en och ställer sig i olika spotlights och gör lite smågrejer. Sen belyses alla och de dansar lite småtöntigt. Sen säger en av dem: "vad kan det här bli då? tänker ni nu." Sen börjar gruppen förklara lite grann vad det ska handla om, samtidigt som de oavbrutet spänner stora gummiband över sina ansikten och genererar skrattretande, men i ljuset ganska obehagliga, ansiktsuttryck. En av dem spänner upp sin mun så han inte kontrollera sin salivproduktion. En av de andra torkar av dennes dregel på sin kavaj.

Sen fortsätter föreställningen och jag inser att detta är något nytt. Nycirkus, kallas det ibland, och jag är inte sen att hålla med. En man slukar ett lysrör, hela gruppen hoppar omkring runt en fyrkantig kudde på hjul, och allt går med rasande fart och är så välkoreograferat så jag sitter och gapar halva tiden.

Det som är denna föreställnings storhet är kontrasterna; de enkla formerna och hjälpmedlena blir till magi i de skickliga aktörernas händer. Simpla geometriska former, ljus och mörker och musik; allt knådas, vänds och uppfinns på nytt av Idiot Savant.

Jag måste säga att dessa människor är de mest skickliga jag någonsin sett. Skickliga på vad? Jamen, det de gör! Jonglering, dans, koordination, fingerfärdighet; var och en av dem är som Joe Labero (utan den otäcka frisyren) samtidigt som Birgit Cullenberg och Henri Bronett skulle bli stolta. Jag snackar om fyra män som utan tvekan kan vara med på de finaste cirkusar i hela världen, dansa på de stora scenerna och trolla bort The Pendragons.

Min enda tanke under föreställningen (förutom "jag hatar barn") är "åh helvete så kulturell jag är!" Detta på grund av att jag tror att jag fattar en del av grejerna de gör. Som t.ex. när alla fyra jonglerar samtidigt och ibland tappar alla sina bollar samtidigt. Till sist tappar de sina bollar och den blir till en boll som en av dem verkar sörja. Sedan tar han på bollen ett koppel och går iväg med den som vore den en hund. Då måste jag säga att jag var riktigt bortkollrad.

På tal om "jag hatar barn", varför kan inte föräldrar hyscha sina barn när de går på teater? Det är ju jättemysigt med barn, jo, de är söta och säger roliga saker. Men när de säger saker hela tiden och verkligen är JÄTTEJOBBIGA, och inte slutar fastän man gör som Seinfeld säger och tittar tre gånger (ni måste se det avsnittet för att fatta, det är skitkul.) Om några föräldrar mot förmodan skulle läsa det här, säg åt era telningar att hålla käften.
(Fotnot: när jag nämnde detta för min mor sa hon att jag var likadan som barn, fast det kan ju inte stämma!)

Betyg: Vita Män är det bästa jag sett på Medan på år och dar!