Carola - Fredag Stora scenen 20:15

Jag har tidigare hävdat att Carola är en av världens bästa artister men efter fredagens konsert måste jag nog ta tillbaka allt jag någonsin sagt. Carola är Världens. Bästa. Artist. Punkt. Det finns ingen som ens kommer nästan i närheten. Förstår-sig-på:aren kastar givetsvis koskit på mig och undrar hur jag kan försvara alla dumheter som super-milfen sagt i pressen och att hon dessutom är en sinnessjuk religös fanatiker.

Jag svarar:

1. Alla dumheter som hon någonsin sagt kommer oavkortat från Runar. (Sjukhusköerna skall även enligt uppgift vara hans fel).
2.Är det någon som fortfarande tror på pressen?
3.Vem fan bryr sig?

Så. Nu när vi har rett ut alla betänkligheter, så låt mig ta det från början.

Fredagen började, som de flesta festivaldagar gör, med några bärsor till frukost. Efter att ihärdigt ha väntat ut dagen kom så den efterlängtade kvällen då helgens, för min del, enda konserter skulle beskådas. När vi så ansåg att klockan slagit lagom gick jag, Simon och Fredrik till festivalområdet (Simon och Fredrik lyckades jag emellertid tappa bort innan vi ens hade hunnit gå den cirka 250 meter långa sträckan till fetivalområdet). Så gick jag in, fick ett färgglatt armband och humöret var allmänt på topp. Sen insåg jag att de (festivalarrangörerna alltså, inte invandrarna förf anm.) hade utfört en ordentligt misslyckad skönhetsoperation på fetivalormådet. Ingenting var som det brukar. Jag kände mig vilsen och lite ledsen men det fanns ingen tid att förlora på att stå gnälla. Carola skulle snart börja spela och jag ville inte missa en sekund. Jag gick fram till två vakter som helt oprovocerat ville se mitt leg (ein, zwei, drei nazi polizei). Jag svarade med min vänligaste stämma att jag inte hade nått på mig och att det enda jag ville veta var hur jag kunde hitta till Carola. Den ena av dem pekade i riktning mot Stora Scenen (som i år placerats ut på en plats där det rymdes ungefär hälften av den publik som brukar rymmas framför Stora Scenen. Scenen själv var dessutom ungefär hälften så stor som den brukar) och jag pinnade raskt vidare.
När jag kom fram var det redan väldigt mycket folk framför scenen. Lyckligtvis var de flesta tre huvuden kortare än jag och dessutom inte lika bevandrade genom livsfarliga hårdrockspubliker som jag är. Jag lyckades alltså med lika många delar våld som tränat konsertöga ta mig relativt långt fram. Om det inte vore för en överbeskyddande moder skulle jag ha kunnat krama kravallstänglset hela konserten.

Så drog det igång.

Jag hade sett Carola 2 gånger tidigare så jag visste att jag skulle få se en sjuhelsikes show och jag blev naturligtvis inte besviken. Bruden bestitter en rutin och en röst som inte är av denna gudsförgätna värld. Dessutom verkar det som att hon blir snyggare och snyggare för varje vecka.
Carola rockar så mycket att jag inte kan bry mig mindre om att alla hennes nya låtar som hon spelade är fullproppade med kristet bullshit. Jag står och ler hela konserten igenom även fast jag är helt obekant med hennes nya låtar.
Enligt rykten skulle Carola även framföra Eurovisionsschalgervinnarlåten (puh) Hard Rock Hallelujah vilket hade varit sjukt fett. Det visade det sig amellertid att ryktet bara var halvsant; vi fick en liten referens som intro till Främling.
Så kommer tillslut en av världens bästa låtar. Låten jag längtar efter varje gång jag hör henne. Fångad av en Stormvind. Jag får gåshud varje gång. Det slår aldrig fel. Stephan Berg är en geni.

Det enda som stör mig på riktigt med konserten är att hon spelar något för tidigt på kvällen på en alldeles, alldeles för liten scen. En stor fet känga till arrangörerna för detta!


Bäst: Fångad av en Stormvind (Som vanligt)
Sämst: Kristendomen (We get it! Enough allready!)

Betyg: 4 krukor & 1 stage dive av 5 & 2 möjliga