GOD JUL

Kära Örebroare... Arboga.

Jag har tidigare recenserat både det Ena och det Andra, om ni vet vad jag menar, men nu är det snart jul och jag tänker bjuda på något annat än en recension. Detta är en krönika om oktober som allas vår Lasse O' Månsson skrev i Svenska MAD Nr 10 från 1969. Fråga mig inte varför jag postar en nästan 40 år gammal oktoberkrönika i ett recensionsbloggjulinlägg, men det är väl för att jag tycker den är för bra för att gå till spillo för eftervärlden, och för att jag vill bjuda er, mina trogna läsare, på något riktigt fint.

Varde Murkt!
Tema: Är det så att vi svenskar fått den oktober vi förtjänar?

Trots allt är det ju så att vi är roligare än norrmännen, intelligentare än danskarna, neutralare än finländarna.
Dessutom: vi är inte så krigiska som tyskarna, har ett vackrare språk än polackerna. Dricker inte så förbajat mycket öl som belgarna (bälgarna?), och klapprar inte så jäkligt med träskor i trappuppgångarna som holländarna. Vidare framställer vi våra sallskapsdrycker vida mer hygieniskt än fransmännen. (Har ni sett en skånsk bondmora trampa potatis?)
Vi fnattar heller inte omkring i plommonstop som engelsmännen, och om vi i ett något rubbat ögonblick skulle göra det så är vi ändå inte sjukligt hemfallna på taskig fisk till frukost, lunch och middag. Undra på att denna stackars isolerade öbefolkning tvingas döva sitt lidande med sherry. Dricker svenskar någon gång sherry så gör vi det för att Ria Wägner med flera kändisar, propagerar för det. Inte för att vi skulle bli på kotan.
Vi skulle, för att botanisera vidare på kartan, inte för ett ögonblick tolerera att vara fattiga som spanjorer eller portugiser.
Och trots den image som PUSS, Norrskensflamman och Dagens Nyheter ger Sverige utåt, är vi mindre än föga kommunistvänliga (eller vänstervridna som det med flat diplomati och neutralitet numera heter på svenska). Skulle vårt land sålunda befinna sig i samma läge som vissa europeiska sovjetsatellitstater, skulle vi utan vidare knäppa ryssen på näsan genom att skriva indignerade insändare i kvällspressen.

Coda: Men under oktober månad är vi inte på alerten.
Då är vi dystra, fogliga och snara till självmord.
I oktober slokar våra hattbrätten, kippar det om sorna när vi går, korvar sig skinnet på våra dästa kroppar.
Oktober är svenskens akilleshäl!

Kommer en utlänning i oktober månad och frågar oss hur vi mår så får han på käften och ett tredje världskrig ligger snubblande nära.
En ny inlandsis skulle sitta fint!

Önskar
Papa O'

_______________________

Och nu ska jag och Benjamin Syrsa sjunga Ser Du Stjärnan I Det Blå.

God Jul!