Den Tyska Milen
- ett fabulöst fylleslag i idrottens namn

Information
Den Tyska Milen är en tävling instiftad av Sven (härefter benämnd Generalen) år 2004 i Arvidsjaur. Själva grundidén är att på ett helt nytt sätt blanda alkohol och idrott, nämligen genom att löpa 10 km och dricka sex starköl. Taktikerna är många; vissa kör stenhårt på att vinna och springer iväg tidigt och försöker dricka så fort som möjligt så att alkoholen inte hinner slå förrän de är i mål (dessa brukar komma i mål på ca 2 timmar) , andra går lugnt och beskedligt arm i arm och klockar in sig på 3-4 timmar.
Fula kläder är också uppskattat.
Att kräkas räknas som att riva; kräks du har du bara möjlighet att vinna om alla andra också kastar upp en gång.

Allt brukar dock ordna sig vid målgången.

Förberedelser
Inför denna tredje årliga Tyska Mil var peppen och förväntningarna nästan olidliga.
Eftersom undertecknad (härefter kallad Journalisten) tagit på sig det stora ansvaret att Göra En Massa Grejer inför tävlingen, så hade han fjärilar i magen och säd i brallan flera dagar innan; hur många kommer? Blir det våldsamt? Hur ska jag klara mig?
Generalen och Johan G (härmed benämnd Nudisten) hade provsprungit och stakat ut banan i förväg, så att det verkligen blev en mil, och Journalisten hade samlat ihop alla deltagares favoritfestlåtar och spelat in dem på ett blandband som skulle spelas på Ledarstereon, en liten boombox som den som leder tävlingen enligt reglerna måste bära. Tanken var att den skulle fungera som hare, och att alla skulle försöka hålla jämna steg med ledaren.
Ingen visste egentligen hur många deltagare som skulle dyka upp, men dagen innan tävlingen var 16 klara och 11 osäkra kort.

Starten
När väl starten skulle ske, den 18/8 klockan 18 på Rymmarstadion i Arvidsjaur, bet Journalisten på naglarna av den anledning att han fem minuter i sex fortfarande var hemma eftersom middagen inte blev äten nog tidigt, och han hade lovat att hålla i starten i väntan på Generalen som skulle vara sen. Journalisten hoppade in i sin broders bil bärandes Ledarstereon, ryggsäck innehållande extrabatterier, öl och blandbandet samt en kasse med sina löparkläder. Han hade bestämt sig för att komma som fireman chic, och bar orangea galonbyxor med hängslen, nätbrynja och sydväst.


När han steg ut ur bilen möttes han av ett jubel från ett tjugotal flagranta fyllelöpare, och såg Generalen, klädd i jeansjacka, polisonger och den underbara It's Good To Be The King-truckerkepsen, stråla mot honom. Sedan såg han sig om lite och märkte överraskat sin gode vän Josef, Kommunisten, i sin fina Doktor Kosmos-tröja, samt Ternert och Kågström, som Journalisten absolut inte räknat med.
Vid mållinjen förklarades banan av funktionärerna Nudisten och Generalen. Först skulle enkilometerslingan löpas och den som var först tillbaka vid mållinjen skulle grabba Ledarstereon. Sedan fullföljdes ännu en tradition, som bestod i att alla flippade på ölets öppningsringar så att ett ljud som påminde om sköldpaddan som gäckar seriehunden Pluto uppstod. Efter detta var det dags för den vältränade startern Tommy att blåsa i sin pipa, och alla for iväg, förutom Generalen och Hakkas ende representant, Hakkas, som ställde sig på mållinjen för att inmundiga sin första öl, en väl genomtalad strategi.
Nudisten, Kommunisten och Lidman (Satan) tog täten, och även Journalisten och Blottaren hängde med bra.

Löpningen
Banan skulle i år vara exakt en mil (tidigare år har den varit fem respektive 7,5 km) och funktionärerna hade verkligen tänkt till: först runt 1035-metersspåret fram till mållinjen, där Ledarstereon fångas av den snabbaste löparen, och sedan runt fyrakommafemkilometern två gånger.
Satan, Kommunisten och Nudisten var som sagt snabbt iväg, och det var Satan som ledde efter första varvet. Just då hade Generalen precis hunnit börja "löpa". Journalisten och Blottaren löpte på rätt bra och utökade avståndet till de bakomvarande, ändå till efter första uppförsbacken då Blottaren joinade den vandrande majoriteten och Journalisten fick springa själv. Det var väl inte det han tänkt sig precis, men han hade gett sig jävulen på att få en hyfsad placering detta år.
Efter några kilometer hörde han sitt namn ropas, och ännu några hundra meter fram hamnade han i bakhåll! Det visade sig vara Kommunisten som gömt sig i buskarna och varit sällskapssjuk. Han hade spillt ut en tredjedels öl och trodde sig vara diskad, så han hade avvikit från täten och försökt bada i en nästan vattenlös tjärn. Journalisten blev glad över sällskapet, och resten av vägen sprang och gick de jäms med varandra och blev minst sagt djupa bitvis.
Just innan första femkilometerrundan skulle ända såg våra hjältar de ledande tu, enbart 500 meter framför. Trots att Journalisten ville lägga vantarna på Ledarstereon stannade de för en rök- och vätskepaus vid mållinjen, och fortsatte sedan i samma takt utan att bli upphunna av de Vandrande.
När det bara var femhundra meter kvar av hela loppet insåg Journalisten, nu något berusad, att han kanske hade en chans att knipa tredjeplatsen! Så bra hade ingen tippat honom, inte ens han själv, så han drack hastigt sin sista öl som tog slut på mållinjen, och ramlade fantastiskt lycklig in i mål, medan Kommunisten hade en öl kvar som han, något surmulet, fick dricka upp och slutade på en sjundeplats.

Mål!
Ett relativt lugn mötte Journalisten och Kommunisten när de ramlade in till mål; förutom Nudisten och Lidman var där enbart Slinkan i sin bil samt några flickor på cykel (en av dem var en av de "fala damerna på glid" som nämndes i PDOL-recensionen) som skrattade gott åt de tävlandes kläder och berusningsgrad.
Journalisten lade sig strålande glad på marken och njöt av segermusiken som spelades på Ledarstereon, och han passade även på att dansa lite inför de gapskrattande cykelfruntimren, en show han gärna bjöd på.
Efter en stund började fler och fler tävlande troppa in, och festandet tilltog. Själva klimax nåddes då Generalen rutchade in på en elfteplats (troligen, eftersom ingen riktigt minns.) Det var även då själva blottandet tog fart. Deltagaren Blottaren hade redan innan bestämt sig för att ta av sina kalsonger efter halva racet och enbart ha på sig en morgonrock, och Nudisten gjorde det han gjort sig känd för hela sommaren. Det sistnämnda påstås av honom själv inte vara hans fel, "det var ju nån annan som drog ner byxorna på mig!", men han gjorde inget för att skyla sig inför de knappt myndiga bruttorna på hoj.
Just vid denna tidpunkt, efter att alla deltagare druckit sex stark, finns det spridda historier om vad som egentligen hände, men enligt alla som Journalisten intervjuat var det Jävligt Kul. Ett trick som de flesta fick smaka på, och några har sviter av än, är det Tok och Jewwy utförde, och som ni säkert känner till: en av dem ställde sig på alla fyra bakom offret medan den andre knuffade offret över sin medhjälpare. Slapstick.
Hakkas berättade senare att han lagt sig ner på rygg med byxorna vid knäna och "låtit den välja sida", så att säga. Lidman hade på morgonen 21 filmklipp på sin mobilkamera, och han säger

"Det är BARA kuk. I runda slängar en halvtimma håriga rövar och pojksnopp."

Alla väntar spänt på att få se, särskilt (gissar undertecknad) de fagra flickorna på cykel.
Även värt att nämna är all allsång som måste inträffa vid ett sådant tillfälle, och vår husgud Andrew W.K. var förstås populärast. Även Robin (Emokillen) visade sig kunna nästan alla texter. Många uttryck av manlig kärlek visades också, men det får stå för männen.
Kenny (Nörden) och Viola (Emotjejen) kom sist.

Efterfest
Deltargarna började så smått åka från Rymmarstadion, de flesta på väg till Stalo Krog för en uppfriskande bira efter den jobbiga löpningen.
Generalen, Journalisten, Hakkas, Nörden, Emokillen och Emotjejen beslutade att vandra till krogen tillsammans, men först skulle de till Hakkas bil och lämna lite av hans saker. På vägen dit insåg följet att Nörden aldrig nånsin druckit så där mycket öl nån gång, så alla bävade för vad som skulle hända. Det enda som egentligen skedde var dock att han fnittrade jättemycket och hade väldigt svårt att stå på benen (något som de andra naturligtvis drog komisk fördel av genom att medelst små knuffar fälla honom ned i diket.)
Väl framme på parkeringen klättrade Hakkas upp på sin bil och lekte Titanic, men lugnade sig och bjöd på öl, som dracks upp under glada tillrop på väg till krogen Stalo.
Där möttes de flesta av de tävlande och skrattade och log, och Generalen beställde en White Russian utan White och Russian, men ångrade sig och beställde istället sex ettor White Russian som han glatt bjöd till sina närmaste.
Kvällen pumpade på, och mot 1-tiden ringde Generalens telefon från Hakkas nummer, men det var inte han utan en okänd flicka som hittat Hakkas i sin trappuppgång och fått instruktioner att ringa Generalen, för han var den ende Hakkas kände i Arvidsjaur. Det blev en smått penibel situation men allt ordnade sig.
Metalbröderna Dubbeldäckarn och Addo försökte skapa en fest någonstans med intentionen att få en engelsk dam i säng, men det enda de lyckades med var att klättra upp för en vägg och in på en balkong där de trodde att de engelska besökarna bodde. Istället möttes de dock av Isabella, en italienska som inte riktigt tyckte att inbrott mitt i natten av onyktra människor med mantel var särskilt skoj. Needless to say blev det inget för Dubbeldäckarn.

Slutgiltig kommentar
Mycket mer än allt nämnt ovan hände, men eftersom jag inte kan minnas allt, och inte har pratat med alla, kan jag inte fylla i alla luckor. Jag hoppas få kommentarer som kan hjälpa mig att minnas just den där ollningen, omkullspringningen och just det där gapskrattet.

Kära vänner, jag kan inte säga nog hur mycket denna underbara fest betyder för mig, och det faktum att folk kom så långväga ifrån som Hakkas, Umeå och till och med Stockholm gör det ännu mer fantastiskt. Hoppas att vi ses nästa år, och hoppas att alla ni som inte var med blir inspirerade att starta upp Tyska Milar hemma hos er.

En slutgiltig(ish) målgångslista finns på den Tyska Milens lunarsida. Deltagarkommentarer hittas här nedan i "comments".

Må Generalen vara med er!

/Journalisten